...

A Crazy Elder with a Crazy Candy Cane... :-D

Idag när jag vaknade så kom jag ihåg att jag hade drömt om en viss kille och att i drömmen hade vi varit kära... Så då fattade jag att jag kan igen bli kär... Flera månader har jag varit ytterst o-kär och på Fest i Nord bestämde jag mig att jag ALDRIG SKA BLI KÄR NÅNSIN. Och det har gått bra tills i morse, ingen kille har jag blivit intresserad av. Men så var det den här nya killen i min dröm, som jag alltid tyckt att är trevlig men som jag aldrig har varit förtjust i, när jag vaknade så tänkte jag på honom (inte killen på bilden heh-heh-heh) och så spelade det en sång i mitt huvud: Aretha Franklin: "I say a little prayer" och så lyssnade jag på den och tänkte att vad bra ord det var i den!!! Ja, jag vet inte vad min poäng är här... Jo, nu vet jag att alla killar som har varit elaka mot mig har gjort så att jag aldrig vill bli kär igen men det finns ju bra killar också. Så kanske snart kan jag bli förälskad igen. Men vem behöver det??? Inte jag. Alla tror att jag är kroniskt kär men det är inte sant. Jag står inte ut att vara kär längre än en dag (Idag testade jag det) och jag har helt tillräckligt roligt utan nån korkad pojkvän. Så det så.